Vi bor in en av de små lägenheterna i ett flervåningshus, ett byggnadskomplex som ger husrum åt ett antal medelklassfamiljer. Men, nu kan mycket väl representanter från släktet Felis domestica, som har fattat tycke för vårt komplex, vara fler än de från släktet Homo Sapiens. Detta eftersom dessa fyrfotingar med sina infällbara klor, och som kan skryta med sina vilda släktingar lejonet, tigern, lodjuret och vildkatten, inte är rädda för någonting i vårt område. Denna växande kattpopulation med sina nio liv i baktassen irriterar oss alla samtidigt som många tycker de är komiskt underhållande.
Katterna på vår gata har sina egna strikta gränsdragningar av territoriet. Jägarna på botten-, första och andra våningen håller sig till sina våningar undantaget hungriga räder till köket på andra sidan av den kontrollerade gränsen. Terrassen är undantagslös reserverade för de yngre och används då och då av aristokraterna från det forna Siam för att slicka sin päls och sola. Några av hankatterna hittar mysiga hörn i trånga utrymmen för att spinnande ta en siesta, som till exempel i nattvaktens hytt, där de kanske hittat den stackars karln mitt i en tupplur. Katterna har blivit begåvade två struphuvuden, ett för att spinna och ett annat för att jama och några av kattsopranerna i vårt hus håller invånarna vakna i tid och otid med sina nattliga konserter.
De av husets invånare som har gett sig katten på att det ska vara rent och snyggt blir irriterade när de gåtfulla katterna vänder upp och ner på saker och ting. Hökarna bland de boende tycker att katterna ska drivas bort med en niosvansad katt. Medan de fredsivrande duvorna obeslutsamt väntar för att se vart katten tar vägen. Men vet i katten vem som har rätt!