Behövde vi en ny inspelning av "Askungens tre önskningar"? Många har ju starka känslor för den tjeckoslovakiska originalfilmen från 1973, som NRK har visat varje julafton sedan 1990-talet.

Våra hjärtan smälter vi åsynen av Libuse Sfránková om Aksungen och Pavel Trávinicek som den käcke prinsen, och- inte minst - ljudet av den legendariske Knut Risans myndiga berättarröst.

Så varför göra en ny version? Svaret är helt enkelt att marknaden (publiken) efterfrågar det. När Nils Gaup gjorde en ny och fräsch inspelning av "Resan till julstjärnan" 2012, tog sig 462000 till biograferna för att se den. "Askungens tre önskningar" har potential att slå det. Detta är nämligen en häpnadsväckande välberättad äventyrshistoria, som innehåller alla klassiska element, plus storslagna bilder av norska fjällandskap i finaste vinterskrud. Och främst av allt -Astrid S är som klippt och skuren för huvudrollen! [...] Hon är ju mest känd som en av landets skickligaste popstjärnor, men har hon skådespelartalang med? Efter att ha sett filmen, är svaret helt klart "ja".

Hon har utstrålningen och "it-faktorn" som behövs och hon passar lätt i raden av äventyrsfigurer med prinsesstatus i en möjlig framtida skildring.[...]

Och bara vänta tills du får se Ellen Dorrit Petersen som styvmodern! Ja, vi har sett flera elaka styvmödrar på film, en nött och orättfärdig kliché av verklighetens styvmödrar.

Petersen går emellertid in i rollen med ett infernaliskt uttryck, med god hjälp av av sminkös och hårstylist Asta Hafthorsdottir och kostymdesigner Flore Vauville. Hon kan skrämma vettet ur de allra minsta med sitt skräckinjagande utseende och sin iskalla stämma. [...]
Filmen är regisserad av Cecilie A. Mosli, kanske mest känd som skådespelare i filmer som "Grannar", "Orps", "Dolt" och "Kompani Orheim". Hon har emellertid också visat att hon är en kapabel regissör för avsnitt av "Mammon", "Frikänd", "Hemmaplan" och "Grey's Anatomy".
Hennes första spelfilm är otroligt skickligt gjord, med en tydlig förståelse för genren, ett väl genomfört stilistiskt uttryck och ett rafflande tempo (här bör även klipparna Perry Eriksen och Jens Christian Fodstad nämnas).

Man kan misstänka att ett av filmens mål är att ge publiken associationer till "Frost", och det lyckas de med, både med format, utseende och berättarteknik. Spänningsmomentet kanske inte är det största, för alla vet ju hur det kommer att gå, men underhållningsvärdet är stort. Det är därför rimligt att anta att detta kommer att bli en av vinterns största filmsuccéer!

Längtar vi efter en nyinspelning av «Tre nötter till Askungen»? Många har ju starkt nostalgiska minnen av den tjeckoslovakiska originalfilmen från 1973, som NRK har visat varje julafton sedan 1990-talet.

Våra hjärtan smälter vid åsynen av Libuse Safránková som Askungen och Pavel Trávnícek som den käcke prinsen, och – inte minst – ljudet av den legendariske Knut Risans myndiga berättarröst.

Så varför ska man då göra en ny version? Svaret är att marknaden (publiken) uppenbart vill ha det. Då Nils Gaup gjorde en fint pyntad nyinspelning av «Resan till julstjärnan» år 2012, gick hela 462.000 på bio för att få se den. «Tre nötter till Askungen» har potential att överskrida detta antal. Detta är nämligen en mycket bra berättad äventyrshistoria, som har alla de klassiska elementen plus storslagna bilder av norskt fjällandskap i sin finaste vinterskrud. Och bäst av allt – Astrid S är ju bara Prinsessan i huvudrollen! [...] Hon är självklart känd som en av landets mest habila popstjärnor, men har hon också talang som skådespelare? Efter att ha sett denna film, är svaret avgjort «ja».

Hon har den nödvändiga auran och «allt det där» och inordnar sig lätt i raden av klassiska äventyrsfigurer med prinsess-status som en möjlig framtidsvision. [...]

Vänta bara tills du får se Ellen Dorrit Petersen som styvmor! Ja, vi har sett flera elaka styvmödrar på film, om än en sliten och orättfärdig kliché för verklighetens styvmödrar.

Petersen går emellertid in i rollen med ett infernaliskt uttryck, med god hjälp av sminkösen och hårdesignern Asta Hafthorsdottir och kostymdesignern Flore Vauville. Hon kan skrämma vettet ur de allra minsta med sitt fruktansvärda utseende och sin iskalla stämma[...]

Filmen regisserades av Cecilie A. Mosli, kanske mest känd som skådespelare i filmer som «Grannar», «Orps», «Skuld» och «Kompani Orheim». Hon har emellertid också visat sig vara en kapabel regissör i episoder av «Mammon», «Frikänd», «Heimebane» och «Grey’s Anatomy».
Hennes första film är väldigt elegant med en tydlig förståelse för denna genre, med ett fullt ut genomfört stilistiskt uttryck och en stadig framtoning (här har filmklipparna Perry Eriksen och Jens Christian Fodstad verkligen lyckats).

Man kan misstänka att ett av filmens mål är att ge publiken associationer till «Frost», och det stämmer i så fall bra in på referenserna både vad det gäller formatet, utformningen och rent berättartekniskt. Spänningsmomentet är inte det viktigaste för alla vet ju hur det slutar, men underhållningsmomenten är många.
Det är därför rimligt att anta att detta blir en av vinterns största biosuccéer!